eudaimonism

Så där ja, nu ska vi se om vi så småningom kan få lite fart på den här sidan igen. Jag är inte kaxig efter två daggpatrullsstarter i rad lör o sön med uppgång fem, men nu har jag i alla fall inget att skylla på längre. Knappar på min nya dator, så jag kan inte skylla på att jag inte orkar bli arg på den andra. Och idag var sista dagen på jobbet för ett tag, så jag kan inte skylla på det heller.

Dock önskar jag kunna skylla på att jag har för mycket kul att göra så att jag helt enkelt inte hinner sitta här. Så nu vill jag att ni där ute bokar upp mig helt, bara öser in kul grejer vi ska göra. Ni vet att jag aldrig bangat för nåt och att det gamla mottot lyder: slötid är dötid! Sätt igång då!


Förresten, vive la France!
Helt enkelt det bästa jag sett i schlagerns historia.



/R

// 25/4

Halla!

Cirkeln ar sluten skulle man kunna saga, vi borjade var resa for 6 manader sen med att missa flyget och spendera ett otal timmar pa Charles de Gaulle i Paris och vi avslutar var resa med att missa flyget och spendera ett otal timmar pa namnda flygplats. Resan ar slut gott folk (men bloggen gar vidare, fortsatt garna kika in da och da). Oj, det var en konstig mening att skriva. Kanndes bade bra och daligt pa nat vis. Bra for att det ska bli skont att ha ett hem, skont att kunna packa upp vaskan ordentligt, men framforallt att kunna traffa alla er (eller kanske inte alla, men nastan). Daligt for att aventyret ar slut nu, tillbaka in i (gra?) vardagen. Jag kommar sakna det har. Nar jag har fatt lite distans till det har, och ork, kommer jag att komma med lardommar och reflektioner- var sa sakra (inte att forglomma overraskningen vi har lovat). 

But for now, farewell adventure, and good day- you guys!

/ R & M

// 25/4

Jaha, vad gor man inte nar man vantar pa ett for ovanlighetens skull forsenat flyg. Det ar da sjalva fan! Vi kanske kommer hem nan gang i Juni. Forvisso, nar ni kan lasa detta ar vi redan hemma- eftersom vi inte har nat internet har. Det ar aven darfor det dykt upp ett helt gang langa inlagg pa valdigt kort tid nu, jag ber om ursakt, vi har inte haft tillgang till uppkoppling men jag har skrivit anda och publicerat nar mojlighet funnits. Nu fortsatter vi... Nashville var vi i ja, som avslutning fick vi faktiskt lana Markys karra och aka till Lynchburg, Tennessee. Det var ju helt underbart for mig som tycker om att kora bil, jag fick kora och i ett annat land. Sa vi skumpade runt i hennes gamla suv med fjadring som en hoppstylta. Vad gora i Lynchburg, later ju inte jattespannande, men far alla er booze hounds- det ar dar Jack Daniel's har och alltid har haft sitt bryggeri. Julafton for Maria helt enkelt. Det bjods pa guidad tour och lukttest. Det roliga ar att Countyt Lynchburg ligger i ar ett sa kallat Dry County, man far alltsa inte salja sprit. Men tillverka gar tydligen bra. Det var sorgligt att saga adjo till Marky, vi betraktar henne verkligen som en van. Nu borjade vi kanna oss sugna pa New York, kannde att det var nara. Men forst ett litet stopp i lilla Williamsburg, Virginia och ett stopp i stora Washington D.C. Williamsburg blev tva natter, en dag i stan. Finns inte sa mycket att gora annat an att kolla in gamla stan. Williamsburg ar en av de forsta amerikanska staderna och de har byggt upp en liten by mitt i stan dar allt ser ut som det gjorde pa den gamla goda tiden. Man kanner historiens vingslag, men ar klar ganska sa fort. Vi bodde hos Jessica och Kenny som va skona lirare, verkligen, synd att vi inte hann hanga sa mycket med dem. Harifran aker vi som sagt till D.C. dar var gamla van Catherine ska mota upp oss. Gamla van och gamla van forresten, vi kakade middag med henne och hennes kompis en kvall i Costa Rica och blev inbjudna att stanna pa hennes soffa om vi hade vagarna forbi. Sweet tankte vi och tog det bokstavligt. Catherine ar cool, det gar bra for donnan. Hon ar fem ar aldre eller nat sant och har egen inredningsdesignfirma, en stor lya soder om stan i fina Alexandria, kor en ny suv, och flanger hit och dit over klotet. Har stannade vi ett tag, dels for att D.C ar trevligt men mest for att vi fick en sa bra deal. Catherine skulle efter nagra dagar aka ivag till Aspen och aka skidor i en vecka sa vi fick ju garna ta hennes lagenhet medan hon va borta. For bra for att tacka nej till helt enkelt. Sa vi stannade i strax under tva veckor, hangde med Catherine nagra dagar innan hon akte, aven hon var en san som garna skjutsade oss vart vi an skulle. Kvallen innan hon akte bjod hon oss pa en flashig thai-restaurant tillsammans med hennes franske kompis Laetitia. Vilka donnor, sa jakla roliga! Vi hade traningsvark i skrattmusklerna. I Washington agnade vi oss uteslutande at sightseeing, det finns sa himla mycket att se har och det mesta ar gratis- har kommer en lista pa det mesta av vad vi sag:

-Vita Huset

-Capitoleum

-National Gallery of Art

-National Zoo

-Washington Memorial

-Lincoln Memorial

-The Mall

-Vietnam Memorial

- Korea War Memorial

-World War 2 Memorial

-Jefferson Memorial

-Potomac Park

-National Air & Space Museum

-National Archives

-National Museum of Natural History

-The Supreme Court

-US Botanical Garden

-The FBI Building

Tyvarr var vi nan vecka for tidiga med vart besok, Washington fick for manga ar sedan over 3000 korsbarstrad av Japan som star langs Potomacfloden och vi kom alltsa nan vecka fore blomningen- som ska vara helt makalos. Innan vi akte vidare hann vi bli bjudna pa middag av Catherine an en gang, den har gangen pa en fancy fransk restaurant. Laet va med den har gangen ocksa, plus en kompis till henne, senare joinade aven Catherine's pojkvan Michael och damernas polare the gayest guy in the village. Aterigen traningsvark. Laet ar inte sa fortjust i Catherine's pojkvan sa nar vi skulle bestalla en soppa (nan sorts loksoppa med en lite hardare yta) i forvag at honom kom hon med infon att det va hans fodelsedag och bad dem satta ett ljus i soppan. Vilket personalen garna gjorde samt att de slot upp i en fortjusande "Happy Birthday" for fodelsedagsbarnet, det var faktiskt en hel del narliggande bord som hjalpte till sa gott de kunde med sangen ocksa. Det var alltsa inte den blyge Michael's fodelsedag, han hade nagra jobbiga och latt roda minuter. Sa dar, that's it. Sen akte vi till New York och resten vet ni. Vilken liten foljetang det har blev, ledsen att jag inte har kunnat skriva mer frekvent men det har helt enkelt inte gatt.

/R 

Sa dar ja, nu borjar det likna resa igen. 

Vi har som sagt lamnat Manhattans skyskrapor bakom oss och begett oss norrut. Efter nagra dagar i Boston maste vi konstatera, stan ar ruggigt vacker! Skyskrapor blandas med kyrkor fran 1700-talet och bostadshusen ar jattefina. Boston ar helt klart en favorit pa resan. Sa skadar det ju inte att vi har haft sa underbart vader under tiden dar, makalost. Shorts och t-shirts ett maste, synd bara att alla vara shorts ligger i NYC... Efter att ha sovit en natt pa hostel traffade vi dag tva Jennifer, som var snall nog att kora upp fran Cape Cod. Vi bekantade oss lite med henne och omradet dar hennes lya ligger i sodra utkanten av Boston. Gick och at en bit mat med hyresvarden och en granne, hemskt trevligt. Sen akte Jennifer tillbaka till Cape Cod och vi hade stallet for oss sjalva i natterna tre. Dag tva gick vi hela Freedom Trail, som ar en tour som gar genom hela centrala Boston och gar forbi de flesta av sevardheterna. Man gar den sjalv om man vill, bara att folja den roda linjen pa marken. Jag agerade guide och Mia agerade vacker. Bada lyckades. Nagot jag vill beratta om ar det mycket valgjorda Forintelsemonumentet som finns mitt i stan. Man gar pa en gang igenom ett antal hoga fyrkantiga glastorn, varje torn representerar ett koncentrationslager. Vaggarna ar fyllda med nummren pa maniskor som dog i just det lagret (ni vet, de i lagrerna blev tilldelade ett nummer som tatuerades in i armen) och citat fran manniskor som overlevt. Hela tiden medan man star i ett torn och laser kommer anga upp fran marken vilket skapar en lagom kuslig stamning. Burrrrrrr.

Dag tva akte vi ut till Haaaaavad (Harvard University) som de sager har, ruggigt fladigt campus- en liten stad i sig. Skulle inte ha nat emot att ha pluggat dar (inget ont om GIH). Sen tog vi lite shopping pa en av de mysigaste shoppingstrak nagonsin, Crashade en begravning i Trinity Church, hangde i parken och akte upp i The Pru. Det var va snabbvisit i Boston det, nan dag till hade kanske inte skadat. Sa idag (19/4) (tidigt imorse for att vara exakt) tog vi picket och packet och begav oss till flygplatsen, for att hamta ut var hyrbil- Jippiiie! Det va inga problem, blev lite overraskade av storleken pa karran bara- men till det positiva. Nu kor vi runt i var Subaru Outback i dagarna fyra, den ar inte sa stor som den later men storre an en Hyundai Accent som vi trodde vi skulle ha. Vi har idag akt soderut ungefar en timme till Providence, Rhode Island. Staden ligger lite skumt inklamt, pa ett gang kullar mitt emellan en massa motorvagar. Men oj sa fint det ar har, och lagom storlek for en dag eller tva (synd att vi bara hade en). Vi kom tidigt och har spenderat dagen med att promenera runt bland de fina husen, Varit pa en schysst loppis bland designstudenter och cruisat runt i Subarun. Letade efter ett schysst cafe lange och val innan vi helt plotsligt sprang in i Cafe Choklad, ett svenskt cafe malat som en stuga i Dalarna och med Carl Larsson-tavlor pa vaggarna- perfekt. Korde sen ut en bit utanfor Providence (ut till vattnet) och stotte pa urgulliga byn Pawtuxet, varldsklass, vi har verkligen sett bilden man har av New England idag och tror inte att det kommer bli samre imorn nar vi styr vidare osterut mot Cape Cod for att traffa Jennifer igen. Vadret har fortsatt vara helt enormt, 25 grader och inte ett moln pa himlen, forbannar att jag lamnade tofflor och shorts behind. Har i Providence ska vi spendera natten pa Cecily's soffa. Hon verkar reko, coachar tennis pa Brown University som ocksa ar en Ivy league skola som Harvard. // Cecily var helt okej och hennes kille va skon men vi traffade knappt dem, de var tvugna att kila ivag pa nat litet party eller vad det var och vi var trotta sa vi gick till sangs tidigt. Dagen efter stack vi ivag tidigt, solen ar fortfarande med oss och varmen ar underbar. Vi intog frukost i den mycket lilla och mycket charmiga byn East Greenwich och styrde sedan kosan vidare pa the scenic route ut till Newport pa kusten. Tog nan timme sen var vi dar, hemskt trevligt. Som vastkusten fast divigare helt enkelt. I stan ar det gamla trahus och fina kyrkor men kor man ut en bit langs havet kommer de vrakigaste mansions ni kan tanka er. Vi snackar golfhal pa tomten och hela kitet. Det mest kanda ar The Breakers dar familjen Vanderbilt bodde. Helst sjukt stort. Efter att ha plockat upp hakorna fran bilgolvet akte vi vidare mot Cape Cod, aven har tog vi den langsamma scenic routen istallet for motorvagen, hemskt vackert. Lite som Tylosand hemma. Mycket pines och oandliga strander med stora sanddyner. Vi hade fatt tips om att Provincetown (P-town) skulle vara helt fullt med homo's men att det skulle vara grymt. Det var det, inte for att jag aldrig sett sa manga regnbagsflaggor, men for att det ligger langst ut pa Capen- vidunderliga vyer. Sen akte vi till Jennifer i Eastham, ett hus vid beachen, och fick oss middag, gosa med ett marsvin och en for kvallen valdigt kall sang. Tidigt imorse (21/4) packade vi in i Subarun for att bege oss rent utsagt langt at helvete bort, till omradet runt Buffalo, New York for att vara exakt. En liten natt 9 timmars drive. Det vill saga om man inte kor vilse och far se hela Cape Cod innan man kommer ratt. Manga miles och ett par vilstopp med glass (det ar aven har uppe sa pass varmt att vi kan sitta i t-shirt och ata glass) senare sa kommer vi fram till Buffalo. Har ni sett zombiefilmen 28 dagar senare eller vad den heter? Staden var helt ode, pa en mandagkvall vid 19. Skumt, och lite labbigt, Buffalo ar sjavigt och inget stalle vi tanker aka tillbaka till. Det finns nagra fina villakvarter med lite affarer och en hel dros kyrkor pa varenda gata, men det mesta kandes som slum. Sa vi korde upp till det riktiga malet, Niagara Falls. Akte direkt till sjalva fallet som ar upplyst pa kvallarna, haftigt! Ar inte riktigt som vi tankt oss, ligger mitt i stan- som ar som en rigktig stad med hoghus och ett gang casinon. Iguazufallen i Argentina ar mycket maktigare, men det har racker langt, plus att det ar coolt att ha varit har- det ar lite fler som kanner till det har fallet. Sa imorn blir det Maid of the Mist for hela slanten innan vi tar oss den langa vagen tillbaka till Boston. Har skamt bort oss sjalva lite och tagit in pa hotell inatt, fastan vi hade en HC kontakt att bo hos. Tyckte att vi var varda det, blir sista gangen pa den har resan. Nu ska jag sova, Mia gor sa redan. // (22/4) Jag far ta tillbaka lite, det blev inget Maid of the Mist- det hade inte kommit igang for sasongen. Dock blev det en tur over gransen till Kanada, sa nu har man varit i Kanada ocksa! Rekognoserat terrangen lite at Mia. Vi hade inte sett det stora av fallen kvallen innan, vilket man sag riktigt bra fran den kanadensiska sidan, och det var riktigt stabilt. Det ar mycket vatten som forsar ner dar varje sekund! Efter det tog vi och for tillbaka mot Boston, nu pa en lite mysigare vag som tog oss igenom det lantliga upstate new york med en massa sma mysiga samhallen varpa vid stannade for lunch pa en liten diner mitt ute i nowhere. Komplett med pizzaklocka, nascar-affischer, ja allt man kan tanka sig inga. Men det var den godaste mackan jag haft pa resan. Nu sitter vi pa ett truck stop nagonstans innan Albany och ska forsoka ta en liten lur i bilen.

Peace out,

/R & M

Vi ar ledsna, men var utlovade lilla overraskning/hyllning till er som flitigt foljt bloggen (nu nar den borjar lida mot sitt slut) under denna resas gang, far skjutas pa tills vi kommer hem Det funkar inte riktigt med tekniken har, ha talamod, vi ska gora vad vi kan for att losa problemet.

Nu fortsatter vi med tredje delen av var busstrip, turen har kommit till New Orleans. Nar vi kom fram hade vi som vanligt (nastan) inte en aning om vart vi skulle ta vagen, sa nar som pa en kass karta i var resebok som atmonstone sa oss at vilket vaderstrack downtown lag. Efter att ha gatt och gatt med var nu for tiden valdigt tunga packning bestamde vi oss for att ta en sparvagn, kom 150 meter innan det var slutstation- vackert. Efter att ha gatt nan timme till med vaskorna utan varken hostel eller turistinfo beslot vi oss for att byta taktik, vi satte Mia med de varsta skavsaren pa donken sa fick jag (befriad fran vaska) kuta runt och hitta nanstans att bo. Caramba vad jag fick ga. Ga, ga, ga och ga. Var vardfamilj i Baton Rouge hade printat ut ett ark med nagra hostels i New Orleans, det visade sig att de lag valdigt langt isar och att de flesta var stangda. Under mitt letande lyckades/rakade jag ta mig till stadens, eeehm inte sa trevliga delar. Da hood skulle man kanna saga. Dar var jag inte kaxig kan jag saga, varje gang jag motte nagon holl jag andan. Jag klarade mig dock helskinnad ur ghettot och hittade sa smaningom ett dyrt (men det billigaste) stalle i utkanten av French Quarter som ar den kanda delen av New Orleans. Maria var mycket glad att se mig efter flera timmars vandrande. Guest Houset var helt okej, ett mysigt rum med en schysst plasmaskarm. Vi spenderade den mesta av var tid i French Quarter som ar riktigt coolt, man ser inte gator som dem pa manga stallen, kanda Bourbon Street och Royal Street. Forrutom det sa finns det inte sa mycket i The Big Easy, Garden District som ar ett fint villaomrade med tjusiga sekelskiftsvillor dar man bara kanner pa sig att det bott slavhandlare ar vart att kika pa ocksa. Anners ar accenten en valdigt stor del av charmen, de pratar ungefar sa har: Hi ya'll, fus taaam in Naawlens? Beroendeframkallande, trust me. Medan vi var i Katrina-land sa var vi sa klart med om en storm, den varsta jag varit med om. Det hade varit morkt och regnat mest hela dagen, vi var ute och handlade och hade kikat in i en sportaffar pa huvudgatan. Helt plotsligt hor vi hur nagot i glas gar sonder, blir klart lite oroliga att nagon ska rana affaren eller nat. Men kikar ut och ser att palmerna star vertikalt, att regnet piskar ner i sma virvlar och att vinden blaser sonder gatlyktorna. Det ar svart som natten fastan klockan ar mitt pa dagen. Vi vantar inomhus i ca 20 minuter utan att det avtar, innan jag blir (kanske lite daraktigt) lite otalig och tycker att nu har det visst mojnat lite- ska vi inte forsoka springa hem. Efter lite overtalning ger vi det ett forsok, vi sprang valdigt fort och forsokte halla oss pa gator dar husen skulle ge lite skydd mot vinden. Upptackte att la var svart och att det inte gick att andas for vinden, otackt va? Dock var det ett aventyr att springa dar som vettvillingar i tofflor och forsoka att inte bli traffad av skrap, bilar, hus you name it. Nar vi val dyngsura kom tillbaka till rummet och slog pa tv'n sag vi att det var hog tornadovarning och att vinden slitit av husfasader pa tegelhus downtown sa folk skadat sig. Har just den har kvallen som foljer inleds var karlek for tva av de basta politiska satir tv-program som finns: The Daily Show with John Stewart och The Colbert Report, The Colbert Report i synnerhet. Nar vi ska lamna New Orleans vet vi inte riktigt vart v ska ta vagen, vi har inte hittat nan HC:are att bo hos nanstans nara och vi hittar inga bra bussconnections. Sa det slutar med att vi aker till Orlando, Florida for att fira Valentine's Day. Orlando var kasst. Vi spenderade i princip halva dagen med att forsoka ta oss till biblioteket for att kunna anvanda oss av internet och den andra halvan med att forsoka ta oss till vart motel ute pa nan stor jakla vag mitt i ingenstans kandes det som. Eller ja, ingenstans med modifikationen att varenda snabbmatsrestaurang som existerar fanns pa samma vag som vi bodde tillsammans med ett hundratal soppamackar och ett stort mall. Vi kopte lasagne pa forpackning, Ben & Jerrys cookie dough glass och satte oss att titta pa ovan namnda shower. Tidigt som attans morgonen efter lamnade vi Orlando. Nu bar det ivag till Savannah, Georgia en av den amerikanska soderns riktiga parlor. Som ni marker sa holl vi oss mestadels i den djupa sodern. Detta for att ha det sa behagligt som mojligt vadermassigt (som i New Orleans) och saklart for att det finns mycket att se. De bestaende intrycken ar att de pratar valdigt harligt i sodern och att de ar hemskt vanliga och gastvanliga. Det ar stor skillnad pa manniskors attityd beroende pa var i USA man befinner sig. Nu tillbaka till Savannah. tterligare en gang vet vi inte vart vi ska ta vagen nar vi kommer fram, det borjar ga oss pa nerverna att inte ha tillgang till internet- det finns inga internetcafeer i USA, man forvantas ha laptopen med sig. Till Savannah anlander vi pa kvallen, vi vet att vi har nanstans att bo men sista mailet med karlns telefonnummer har vi inte kunnat titta pa. Sa vi forsoker med bibliotek igen men no luck, klockan ar for mycket. Hostel hor inte till vanligheterna i staterna sa vi borjar se ett problem nar hotelpriserna pa ratt schaskiga stallen uppgar till lojliga 200 dollar natten. Vi fragar ett medelalders par pa gatan o de vet var man kan fa tag i internet den har tiden pa dygnet och far till svar att det formodligen ar omojligt men om manen hade haft en dator i sin affar sa hade vi sa garna fatt lana den, det hjalper oss foga tanker vi och fragar om de vet nagot om hostels. Mannen tror att det finns ett, men vet inte vart sa han tar med oss till sin antikaffar som ligger pa samma gata som vi star (huvudgatan i Savannah) dar han och tva damer inleder sokandet. Det slas i telefonkataloger, rings till vanner och upplysningsnummer utan en traff. Sa vi skickas ivag till var han tror att det ska finnas ett hostel, mycket riktigt- det gor det. Har far vi reda pa att ett annat bibliotek visst ar oppet sent och gar dit for att kolla mailen. Dagen efter ringer vi Don, som undrar om vi fortfarande lever eftersom han inte hort nat fran oss. Vi traffar Don pa ett Starbucks i stan, en liten tunnharig figur i sina sena 50 kanske. Vi visste pa forhand att han skulle vara tennistokig och gay, av vilka bada syntes ganska tydligt. Eller hordes kanske man ska saga, han pratade valdigt mycket tennis- inte mig emot. Vi skulle lira lite ocksa, men det hanns tyvarr aldrig med. Savannah ar fantastiskt, allt finns, vatten, mysiga cafeer, schyssta affarer, fina parker osv. Men husen och traden (!?) ar vad staden ar kant for. Med ratta! Spanish Moss heter det som finns pa traden, hanger ned fran grenarna och ser nastan laskigt ut, vi kallar det spokslem. Husen ar underbara gamla franskinspirerade. Don var en vadigt bra vard, valdigt social men vi fick anda utrymme och privacy nar vi ville ha det. Kom med en massa bra forslag pa saker att gora. Tillsammans med Don passade vi pa att Crasha ett brollop, och inte vilket brollop som helst utan det av ett par i en religios sekt. Kolla in www.twelvetribes.com sa far ni en liten aning. Vi var ocksa med Don till kyrkan och sondagsmassan, bade jag och Mia ar grovt ateistiska men tankte att det kunde vara kul. Det var kul, folk ar bra tokiga. Det har var ingen vanlig forsamling, utan en Unitarian som ar lite friare an genomsnittet. Det va sanger och hela kitet, roligaste var att istallet for att appladera (vilket kanske ar olampligt i kyrkan) visade hela forsamlingen sina basta "spirit fingers" nar nagot bra gjorts eller sagts. forestall er den. Upplysningsvis kan jag saga att banken som Forrest Gump sitter pa med sin box of chocolates star i Savannah. Ett filmtips med valdigt bra skildring av kulturen, talet och utseendet har ar The Garden of Good and Evil, se den- riktigt bra. 

/R & M